Igår klippte jag sönder en donerad brudklänning!
Av tyget och dekorationerna ska det bli nya små änglaklänningar i projektet "Änglaklänningar" tillsammans med Prematurföreningen Mirakel Smiley hear
Jag får ofta frågan om det inte är hemskt att klippa sönder en brudklänning. Det kan tyckas som om det skulle kännas så, men ....nej det tycker jag inte!
Jag laddar ganska länge och låter dem hänga ett tag innan jag sätter igång att sprätta. Men tanken på att allt tas tillvara och blir till tröst för andra, gör det lättare.
Det är också lättare att klippa i andras än i sin egen. Det är mycket känslor inblandade och jag frågar alltid om den som skänker säkert vill detta.
Det kan förstås finnas flera skäl till att en kvinna skänker sin brudklänning för att den ska sprättas itu och bli omsydd till begravningskläder "änglaklänningar!"
Någon har haft den hängande i åratal och sedan tyckt att den hängt tillräckligt länge och ser det som en värdig fortsättning på brudklänningens liv.
Någon annan vill skänka sin brudklänning till minne av ett eget "änglabarn".
Någon ville skänka sin brudklänning till "Änglaklänningsprojektet" för att ge tillbaka något som tack för den goda vård hon fått den gången hon själv födde sitt barn för tidigt.
Det finns lika många historier om varför man skänker sin brudklänning som det finns kvinnor bakom, men alla har sagt att det känns bra att den kommer till användning och till ett så gott syfte .
Just den här klänningen är skänkt av Rebecca Paul!
Tusen tack!
